Handsome Glenn - The Material Boy

Bokhandlaren passar idag på att göra ett återbesök hos Hellbent Glenn – The Hardest working man in book-selling Business. Han ser pigg och spjuveraktig ut där han, utvilad och solbränd, sitter på den omtalade ”Stool Of Stress”.

Förra gången vi talades vid låg du i startgroparna för att konkurrera ut Mamma Mia på Scandinavium för en egen uppsättning av ABBA-föreställningar i bokaffären. Hur har det gått?

– Jo du! ABBA är för sillmjölkar. Vilket jävla sketband. The music that they constantly play, it says nothing to me about my life!

Men, det var ju precis det du sa att ABBA gjorde förut? Skrev låtar om ditt liv?

– Har jag väl aldrig sagt. Deras backkatalog är inte helt remastrad, så att säga. Fattar du...?

Eh nej.

–… Jag planerar just nu en produktion där jag tolkar den amerikanske singer-songwritern Madonnas största hits. Med strut-bh:s, onani på scenen – the works – rakt här på disken! Det kommer bli glimrande!

Varför just Madonna?

– Få artisters texter har krupit in under skinnet på mig just som Madonnas. Det skulle väl vara de omistliga irländska punkarna The Ruts och Undertones då. När jag blev utbränd här på Stool Of Stress kände jag att Madonnas låtar talade lite extra just till mig, jag menar: ”Holiday”, ”Pretender”, ”Bobby Don’t Preach”, ”La Isla Bonita” handlar om Hisingen där jag växte up…

…”Like A Virgin”?

– Självklart! Men framför allt “Vogue”. Du vet vad Vogue står för va?

Nja, det är väl en modetidning, och kanske ett sätt att…

– HAHAHA! Nej du, din lille dumme gubbe! V.O.G.U.E. betyder ”Vacation Of Ghastly Unbelievable Effort”. Alltså den kraft och möda jag lägger ned på att lyssna på bloggskivor när jag totalt utarbetad går på semester i en vecka.

Hur har det gått med betygsättningen av Bobbys Judas Priest-skiva? Har du jobbat hårt?

– O ja! Det tog tre dagar att bara bli vän med bokstaven ”F”. Jag satt framför tangentbordet och svor och gormade för jag kände att ”F” liksom bara var för mycket. Den inkräktade på mitt revir. Den var smutsig och ful.

Men det löste sig? Lyckades du skriva något sedan?

– Ja, det löste sig med ”F”. Det är ju en fin bokstav. Men sedan blev det en grej med vokaler… De tror ju att de är så förbannat märkvärdiga! ”Hej, jag är en vokal, du kan inte bilda några ord utan mig”, säger de. Jag hatar dem.

Vokalerna?

–Ja!?!! Det måste väl även en löjlig prick som du tänkt på!

Nej, inte egentligen. Så du har med andra ord inte fått något gjort under din veckolånga semester?

– Har jag väl! Skit du i det! Nej, nu är det mycket här. Där är en vagn med böcker och där en potentiell kund. Nu måste jag klippa lite med en sax. Gå, du stör.

Ok. Tack för pratstunden. Vi ses…

– ”Like a book clerk – HEY, touched for the very first time / Like a boo-oo-oo-oo-ook clerk, when your heart beats next to mine…”