1. Beau, hur tusan lyckades du att spela musiken i 33rpm men sången i 45 på samma gång? Soul är ju inte min favoritgenre, men det här var ju riktigt bra. Som om Rob Halford eller Ian Gillan sjöng i Hall&Oates. Och dra åt helvete vilket snöggt blåsarr! 9.
2. Saint Etienne - Hug My Soul. Makalöst bra. Allt är bra med den här. 10.
3. Sade. Tänk att sova på hennes skinkor! Läs betyget ovan.
4. Prince? Rymdfunk. Mja, här blir jag tveksam. Men jag kapitulerar. Som att lyssna på en porrfilm! 8 vrålkåta snöggingar.
5. Bah. 4.
6. Skolavslutningspiano! Men sen sjönk det ner i den där bruna gospeldyn. Kan någon ta bort handen från sångarens struphuvud? 3.
7. Har aldrig tidigare blivit sjösjuk på ett flygplan. Misstänker också att masterplanen gick käpprätt åt helvete eller kanske bara rann ut i sanden.
8. Märklig känsla att bli positivt inställd till en tidigare avskydd genre. 7.
9. Maccan. Också en positiv överraskning från det senaste halvåret. Det är så här man skriver en refräng. 8. Ringo är dock den tuffaste Beatlen.
10. Va! Ännu ett sånt där fluffigt täcke utan naken tjej under. 3 besvikna handtrallor.
11. Fleetwood Mac - Dreams. Ja. Definitivt inte värd mer eller mindre än 7.
12. När ni andra stod längs väggen med gråten i halsen och handen knuten i fickan, var det jag som dansade tryckare med de snygga tjejerna. Nej, så var det ju inte. Kommer ihåg popcornskålen som man nervöst pillade i fastän den var tom, den spända väntan på att få komma hem och den hemska känslan av att inte bli uppbjuden. Inte konstigt att man tjugo år senare är med i en musikblogg som närmast kan liknas vid en fight club för brillmongos. Lämnar er med en sann historia från 1985. Simone, en klasskamrat, hade klassfest. Det var sanning och konsekvens som gällde. Simone som var mulatt (samt ett år äldre, och ungefär en meter längre) hade ett partytrick. Tack vare hennes mycket stora och utstående mun kunde hon vira varsin läpp runt varsin penna. Med det i tankarna förstår ni säkert att jag fick panik när det bestämdes att vi två skulle gå in på toaletten och utföra en så kallad långtradare. En vakt ställdes utanför dörren. Jag minns att jag stod inlåst och stel av skräck, 11 år gammal, och led alla världens fasor. Inget hände dock, tills vi släpptes ut och jag såg min pappa mycket förvånat titta på mig. Vi åkte hem i tystnad.
Hello. This post is likeable, and your blog is very interesting, congratulations :-). I will add in my blogroll =). If possible gives a last there on my blog, it is about the Servidor, I hope you enjoy. The address is http://servidor-brasil.blogspot.com. A hug.
4 comments:
1. Beau, hur tusan lyckades du att spela musiken i 33rpm men sången i
45 på samma gång? Soul är ju inte min favoritgenre, men det här var
ju riktigt bra. Som om Rob Halford eller Ian Gillan sjöng i
Hall&Oates. Och dra åt helvete vilket snöggt blåsarr! 9.
2. Saint Etienne - Hug My Soul. Makalöst bra. Allt är bra med den
här. 10.
3. Sade. Tänk att sova på hennes skinkor! Läs betyget ovan.
4. Prince? Rymdfunk. Mja, här blir jag tveksam. Men jag kapitulerar.
Som att lyssna på en porrfilm! 8 vrålkåta snöggingar.
5. Bah. 4.
6. Skolavslutningspiano! Men sen sjönk det ner i den där bruna
gospeldyn. Kan någon ta bort handen från sångarens struphuvud? 3.
7. Har aldrig tidigare blivit sjösjuk på ett flygplan. Misstänker
också att masterplanen gick käpprätt åt helvete eller kanske bara
rann ut i sanden.
8. Märklig känsla att bli positivt inställd till en tidigare avskydd
genre. 7.
9. Maccan. Också en positiv överraskning från det senaste halvåret.
Det är så här man skriver en refräng. 8. Ringo är dock den
tuffaste Beatlen.
10. Va! Ännu ett sånt där fluffigt täcke utan naken tjej under. 3
besvikna handtrallor.
11. Fleetwood Mac - Dreams. Ja. Definitivt inte värd mer eller mindre
än 7.
12. När ni andra stod längs väggen med gråten i halsen och handen
knuten i fickan, var det jag som dansade tryckare med de snygga
tjejerna. Nej, så var det ju inte. Kommer ihåg popcornskålen som man
nervöst pillade i fastän den var tom, den spända väntan på att få
komma hem och den hemska känslan av att inte bli uppbjuden. Inte
konstigt att man tjugo år senare är med i en musikblogg som närmast
kan liknas vid en fight club för brillmongos. Lämnar er med en sann
historia från 1985. Simone, en klasskamrat, hade klassfest. Det var
sanning och konsekvens som gällde. Simone som var mulatt (samt ett år
äldre, och ungefär en meter längre) hade ett partytrick. Tack vare
hennes mycket stora och utstående mun kunde hon vira varsin läpp runt
varsin penna. Med det i tankarna förstår ni säkert att jag fick
panik när det bestämdes att vi två skulle gå in på toaletten och
utföra en så kallad långtradare. En vakt ställdes utanför dörren.
Jag minns att jag stod inlåst och stel av skräck, 11 år gammal, och
led alla världens fasor. Inget hände dock, tills vi släpptes ut och jag såg min pappa mycket förvånat titta på mig. Vi åkte hem i tystnad.
Hello. This post is likeable, and your blog is very interesting, congratulations :-). I will add in my blogroll =). If possible gives a last there on my blog, it is about the Servidor, I hope you enjoy. The address is http://servidor-brasil.blogspot.com. A hug.
Klicka inte på servidores länken Glenn, klicka INTE!!
Klicka inte på servidores länken Glenn, klicka INTE!!
Post a Comment